2019-01-11

Igår lämnades betänkandet om LSS-insatserna till övergångsregeringen. RFS kommenterar här förslagen som gäller insatsen kontaktperson.

Utredningen föreslår att kontaktperson enligt LSS ska finnas kvar och beskriver insatsen som viktig. RFS är positiv till att utredningen tydligt värnar om insatsen och uttrycker förståelse för hur den kan bidra till god hälsa, livskvalitet samt ökad delaktighet i samhällslivet.

Betänkandet markerar också, helt i linje med vad RFS framfört, att personal vid olika former av LSS-verksamhet inte kan ersätta stödet från en kontaktperson. Det pågår en negativ utveckling där det blivit svårare att få kontaktperson, särskilt drabbade är individer som flyttat till särskilt boende. RFS anser att det är brådskande att bryta denna negativa trend och här behöver lagstiftare och myndigheter sätta ner foten. En insats som kontaktperson bör i regel beviljas alla som ansöker om den, behovet bör avgöras av den enskilde.

RFS känner oro för att förslaget öppnar för att insatsen kontaktperson ska kunna ske genom gruppaktiviteter. RFS tror att detta riskerar att urholka den personliga aspekten av att ha en kontaktperson, som är där för just mig. Med tanke på att flera kommuner uppenbart har svårt att rekrytera kontaktpersoner kan detta bli en ”enkel” lösning på rekryteringsfrågan.

Svårigheter med rekrytering och matchning lyfts fram som anledningar till att det på flera håll i landet är långa väntetider för att få kontaktperson. Här vill vi nyansera bilden. Många människor vill göra en insats för medmänniskor och i en del kommuner står människor på kö för att få uppdra; exempelvis kunde hela 23 procent av de tillfrågade i en enkätundersökning som TNS Sifo gjorde på uppdrag av Socialstyrelsen 2016 tänka sig att ta ett uppdrag för att hjälpa barn och unga. unga.

RFS håller däremot helt med utredaren om att många kommuner behöver utveckla sitt arbete med kontaktpersoner, det är en fråga som vårt förbund drivit länge. Vi är även glada för att utredaren lyfter behovet av stöd och stimulans till uppdragstagarna, detta eftersom vi vet att detta ofta brister i kommuner och att uppdragstagare många gånger känner sig ensamma i sitt uppdrag.

Utredarens förslag om att ta fram kunskapsstöd till kommunerna samt en vägledning för att med hjälp av föreningslivet vidga brukarnas möjlighet att delta i fritidsaktiviteter kan vara bra, problemet är att dessa uppdrag enbart föreslås läggas på myndigheter. Det vill säga Myndigheten för delaktighet, Socialstyrelsen, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och Barnombudsmannen. RFS vill att ett sådant arbete görs tillsammans med relevanta organisationer inom civilsamhället. RFS har en stor erfarenhet av dessa frågor och har tillsammans med ett antal kommuner och våra föreningar tagit fram metoder för lokalt samarbete för ökad kvalitet.

Vi ifrågasätter också varför rekryteringssatsningen Min insats som Socialstyrelsen lanserade 2017 inte nämns. Innan nya uppdrag läggs ut bör denna satsning utvärderas. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv menar vi att satsningar på att ta fram nationella metoder för arbete med rekrytering och stöd till frivilliga framöver bör omfatta alla de lagreglerade frivilliguppdragen. Det finns stora likheter i uppdragen och mycket att vinna på att ta ett gemensamt grepp.

Utredaren har under sitt arbete med frågan kontaktperson tagit in kunskap och synpunkter från olika organisationer inom civilsamhället, till exempel nämns RFS material Rollkoll som ett exempel på information som redogör för rollfördelningen mellan god man och andra aktörer, bland annat kontaktperson. RFS beklagar dock att regeringens ambition om ökad samverkan i sin politik för det civila samhället i princip är osynlig i en så stor utredning som denna. Vi hoppas därför att de beslut som kommer att fattas tydliggör att utveckling på området ska ske i samarbete med civilsamhället.

Jenny Ögren, förbundsordförande

Gunilla Sundblad, förbundssekreterare

Läs mer om utredningen här

Diskutera utredningens förslag i RFS forum