2019-02-26

Madeleine Olsson var 19 år när hon fick sitt första godmansuppdrag. Även om det var långt ifrån så lätt som hon trodde från början har hon inte ångrat sig en sekund.

Att trolla med tiden och hitta luckor i sin kalender är något som Madeleine Olsson är van vid. Den här intervjun kläms in mellan vab-dagar och jobbmöten. Dessutom har hon två årsräkningar hängande över sig och ansvaret för att samordna godmansträffar i Sydöstra Skånes frivilliga samhällsarbetare där hon är ordförande.

Svåra uppdrag kräver reflektion

Temat för detta nyhetsbrev är viktigt tycker hon; hur gode män och förvaltare kan stärka huvudmannens egenmakt och bidra till ökad inkludering i samhället.

– Det behövs en reflektion hos oss gode män och förvaltare gällande många frågor kring våra uppdrag. Vi sitter ju på en stor makt gentemot huvudmannen, det är viktigt att inte missbruka den, säger Madeleine.

Det vore också bra om överförmyndaren redan vid rekryteringen hade en diskussion med gode män om människosyn och värderingar, menar Madeleine. Sedan behövs generellt mer utbildning och stöd från överförmyndaren där bemötande och kunskap om olika huvudmäns problematik ingår.

– Det gäller att ha hjärtat på rätt ställe, men det räcker inte alltid. Alla huvudmän är så olika därför måste du lära känna individen och möta denna på rätt nivå. De finns de huvudmän som du behöver gå in och styra tydligt för att inte bli överkörd, berättar Madeleine.

Envisheten en tillgång

Själv har hon haft en stor variation av uppdrag under sina 16 år som god man och förvaltare. Allt från första uppdraget som var för sin mans MS-sjuka pappa, till ungdomar med stora behov där det varit utmanande att få till LSS-insatserna samt för unga där det funnits våld i hemmet. Just nu har hon ”bara” två uppdrag och ett ska hon lämna ifrån sig så snart överförmyndaren hittat en ny god man.

Att det funnits uppdrag som periodvis varit slitsamma sticker hon inte under stol med. Här har hennes envishet kommit till användning, men i några fall har hon kommit till en gräns då hon känt att det inte gått att hjälpa längre. Det har då hänt att godmansuppdraget omvandlats till förvaltarskap.

– Men när du jobbat med en huvudman under många år och det börjar fungera, då ger det så mycket tillbaka. När huvudmannen ringer för att berätta att det går bra och inte för att skälla, det känns så roligt, säger Madeleine.

God man blir bra på samverkan

Erfarenheten som god man blev en fördel för Madeleine när hon som nyexaminerad socionom 2015 sökte jobb som handläggare av ekonomiskt bistånd.

– Som god man hade jag erfarenhet av att samverka kring huvudmän och det blev en merit som ledde till att jag fick jobbet. Det fungerar inte för myndigheter att bara sitta på sin kammare, du behöver ta hjälp av andra aktörer. Det är precis samma sak för gode män!

Madeleine slår gärna ett slag för SIP, samordnad individuell plan, som hon tycker borde användas i större utsträckning och som även gode män kan initiera, om huvudmannen vill det. Att via SIP samla alla berörda aktörer till ett möte där huvudmannen är med kan både öka huvudmannens förståelse och känsla av delaktighet.

– I den skriftliga planen blir det även tydligt vad huvudmannen själv behöver gör för att komma vidare, och hur god man kan hjälpa.

Madeleines inställning som god man är alltid att hon ska ”jobba bort” sig själv, även om det i de allra flesta fall inte är möjligt.

Vem passar som god man?

– Du behöver tycka att det är kul med utmaningar i livet som kan ge dig mycket tillbaka på det personliga planet. Sedan får du inte vara rädd för att misslyckas. Det kommer inte alltid att fungera som du hoppats och då får du inte ta åt dig personligt.

Madeleine vill också avdramatisera detta med årsredovisningen som i början kan verka avskräckande. Under hennes första fyra år var detta hennes akilleshäl, men numera ska det ingå grundutbildningen för gode män och via en lokalförening går det att få hjälp av erfarna gode män.

Saknar uppskattning

Madeleine tycker att det är viktigt att vara medveten om att uppdragen till stor del är på ideell basis.

– Du lägger ner mycket tid som du inte får pengar för. Det är därför viktigt att du ger dig in i detta för att du tycker det är roligt och viktigt att hjälpa andra. Sedan kan jag tycka att arvodet skulle kunna vara lite frikostigare.

Dessutom tycker hon att det alltid borde vara kommunen som betala ut arvodet till gode mannen som i sin tur fakturerar huvudmannen när denna ska betala. Hon anser också att överförmyndaren behöver bli bättre på att verkligen visa uppskattning för allt det gode män och förvaltare gör. Det kommer regelbunden information från överförmyndaren, men alltid på ett byråkratiskt sett.

– Du känner att du blir sedd, men inte på ett bra sätt. Det är om du gör fel som du uppmärksammas. Även om jag haft uppdrag i hela 16 år blir jag alltid lite nervös när det kommer ett mejl från överförmyndaren. Ungefär som när du ser en polisbil och kollar om du satt på bilbältet även om du vet att du har det på.

Tiden för intervjun rinner ut, men Madeleines engagemang på området är inte slut. Hon brukar säga att hon ska jobba på överförmyndaren innan hon blir 50 år; blir det verklighet en dag så har hon många förbättringsidéer på lut.